Purnia-Darjeeling (24 mil)
Idag hade vi den sista ordentliga sträckan framför oss. De första 17 milen skulle bestå av motorväg, så vår förhoppning var att detta skulle bli en lugn och skön resa. Efter en timmes körning såg vi ett antal poliser som stod längs vägkanten. När de fick syn på tre Ricksahws som kom rullande började de vifta hej vilt med sina träpålar. Våra amerikanska vänner i Team Chackanatt kom först fram och efter ett kort stopp fick de rulla vidare, samma sak gällde våra svenska allierade i The Swedest Things. Den polisman som kom fram till oss hade tydligen en helt annan uppfattning om vad som skulle ske. Vi fick nämligen inte åka vidare. Vi började båda fundera på hur detta skule sluta då vi hade blivit varnade för de korrupta poliserna i denna delstat (Bihar). Efter att ha visat alla de papper vi hade trodde vi att vi skulle få åka vidare, men det visade sig att en av oss skulle vara tvugen att gå till "kontoret" som bestod av två plaststolar med ett bord emellan placerat precis intill vägkkanten där chefen satt och väntade. Andreas tog med sig alla papper som vi fått på vår Rickshaw och tog sikte mot en diskussion som han hoppades kunna vinna. Chefen kollade igenom alla papper, men hävdade sedan att vi var tvugna attt betala en summa pengar till honom för att få åka vidare. Då Andreas taktik var att inte betala en enda rupie var det hårt mot hårt som gällde. Cheften sa bla. "Either you pay or.... God be with you..." Efter ett antal andra hot i sitt försök att få pengar gav sig till slut de korrupta poliserna och sa att vi kunde åka vidare. Nu kan alltså Andreas lägga till en sak på sin meritlista. Att kunnna snacka omkull korrupta indiska poliser.
Efter denna händelse ville vi snabbt komma långt därifrån. Det dröjde dock inte mer än ett par kilometer innan Team Chackanatt fick problem med sin Rickshaw. Tillägas skall att detta var deras första problem på hela resan, så det kändes som att det var dags att någonting hände... Eftersom vi har haft de flesta probllem man kan ha visade vi vår hjälpsamma sida. Christopher erbjöd sig att blåsa ur eventuella luftbubblor ur bensinslangen. Resultatet blev dock precis som tidigare att han även fick en deciliter bensin i munnen, vilket inte är att föredra. Det visade sig dock vra större problem än så, vilket innebar att de begav sig till närmaste mekaniker som kundde hjälpa dem.
Resten av motorvägskörningen gick bra. När vi hade cirka 7 mil kvar var det dags att bege sig upp i de indiska bergen. 7 mil som skulle innebära en stigning till 2100 möh. Detata var en sträcka som var väldigt krävande, men gav oss samtidigt enorma vyer att besåda. I takt med att vi steg ändrades även klimatet och de 35-40 grader vi har blivit vana med byttes ut mot 10 grader och kyliga vindar. Christopher var fast beslutsam att inte ta på sig några extra kläder, så medan han satt i sina badshorts och sin t-shirt körde vi förbi indier som stod i mössa och vinterjacka. Efter ettantal kilometers huttrande fick han dock bita i det sura äpplet och dra fram sin jacka. Efter ett antal timmars klättrnde med vår Ricka ndde vi staden Darjeeling. En underbart byggd stad där husen hänger längs med bergssluttningen. Nästan som staden Minas Tirith i Sagan om Ringen för er som kommer ihåg den.
Det märks att vi kommer närmare målet då fler och fler lag har hittat till samma stad. Vi behövde inte ens fråga efter vägen till hotellet utan när trafikpolisern såg oss pekade de direkt ut vägen till det hotell som alla de andra lagen hade checkan in på. Vilket även var det vi skulle bo på.
Imorgon skall vi gå upp vid 5.30 för att se solupgången lysa upp Himalayas bergsmassiv. Vi håller tummarna för klar sikt, då vi tom skall kunna se Mount Everest.
