Varanasi-Patna (25 mil)
Efter att ha spenderat en skön vilodag på Radison Hotell i Varanasi var det återigen dags för en hård arbetsdag där 25 mil skulle klaras av. Ett litet orosmoment fanns hos oss då den delstat vi nu var på väg in i (Bihar) är det mest laglösa i hela Indien. Kidnappningar, bilbränder och att turister blir rånade är saker som sker titt som tätt. De är på dessa sträckor som vi verkligen vill att vår Rickshaw skall hålla. Förmiddagespasset flöt på väl. För att undvika att bli rånade hade vi nu blivi ytterigare ett lag i vr karavan. Team Chackanatt från USA slagit följe. Luchen bestod som vanligt av Samosas och vatten. Vår metod fär att få en effektiv lunch är att stanna i en stad för att köpa med oss Samosas och sedan bege oss till en skön skuggplats utanför staden. Trots våra försök till korta stopp sprider sig ryktet att en gäng västerlänningar finns att beskåda och den här gången var det vår "Eye Candy" Christopher som snällt väntade kvar i Rickshawn under tiden lunchen fixades. SDen folksamling som snabbt samlades blir ännu svårare att bemästra då befolkningen i dessa delar av indien i stort sett bara kan Hindi. Att säga "No Hindi only English" hjälper föga. Indierna fortsätter prata Hindi som om man fortsod något av vad de sa. Men det är bara att gilla läget! Att le och se glad ut mot det 50-tal indier som finns runt Rickshawn funkar för det mesta. När vi skullle ta oss där ifrån inträfade dock det som inte får hända. Bensinstopp! Vi blev då ståendes själva med alla indierna som hade samlas runt de tre "bilarna". Det är inte direkt lätt att försöka tanka en bil med över 100 indier runt sig och även försöka dölja den stress man känner inombords... VI behöll dock lugnet och lyckades til slut ta oss ifrån dena folkamassa. Galma bettan rullar nu på utan motorproblem, vilket gjorde att vi kom till PPatna i vettig tid. Vi lyckades dock med bedriften att få ett andra bensinstopp. Denna gången mitt i rusningstrafiken i miljonstaden Patna. Detta är ingenting vi rekomenderar till andra.
Patna-Purnia (29 mil)
Dagens resa flöt även denna på utan problem. Christopher är den som har lyckats blivit mest indier då han har omkörningen med minst marginal på sitt konto. Det är dock två resor kvar... Resan var ganska behaglig, temperaturen cirka 35 grader och vi börjar vänja oss vid värmen. Någonting som blir mer och mer påtagligt när man kommer längre norrut är all den fattigdom vi ser. Husen efter vägen är ersatta med hyddor och standarden för de som bor i dessa områden är extremt dåliga. Att projekt som exempelvis Frank Water Project och Mercy Corps behövs förstår man verkligen när man upplever detta.
Matchen över större förarmisstag leder förövrgit Chritopher med 2-1. Christopher har lyckats med att körra ner i en gigantisk grop och vi trodde då att hela framaxeln skulle gå av. Som tur är klarade den sig bra. Andra misstaget betod i av att försöka köra om en långtradare på insidan när väggrenen bestod av sand. Efter att ha missat att lägga i rätt växel ett antal gnger ute i sanden lyckets han istället köra fast och Andreas fick snällt hoppa ur och knuffa på. Till slut fick även Christopher själv hoppa ut och förslka knuffa på samtidigt som han styrde. Andreas har enligt honom själv någonting som han själv beskriver som "en smärre touch" på en långtradare på sitt konto. Christpher har dock en helt annan beskrivning av denna händelse. Anledningen till detta är att om man kör på någon i Indien är risken för lynchning överhängande. Som avslutning måste vi även lägga till att Christopher försökte köa en tidning i farten av en cyklandde tidningsförsäljare. Efter en perfekt tajming både levererades och betalades tidningen i farten. Christopher var njd och så fram mot en stunds tidningsläande ända tills han insåg att hela tidningen var skriven på Hindi. Återigen hördes ett antal svenska svordomar.
Nu är vi i Purnia och har endast 30 mil kvar till målet. til alla er som inte trodde att vi skulle klara av detta vill vi säga att vi nu är väldigt, säldigt nära. Även om vi naturligtvis inte vill ta ut någonting i förskott.
